Mölnbo station

Utan tvekan var vattenfallet i ån den första ekonomiska kraften i den trakt som idag kallas Mölnbo. Bara namnet säger en del: möln-bo, platsen där man malde till mjöl. På häradskartan från 1697 över Öknebo finns mycket riktigt tecknet för kvarn angivet och inget mera. Det var först när järnvägen drog fram genom Mölnbo som samhället började växa. Det blev ett s.k. stationsamhälle. Det var säkert inte bara kvarnen och Mölnbo gård som bestämde platsen för en station i Mölnbo, ty här i Vårdinge fanns stora herresäten. Sålunda kom järnvägen till Mölnbo 1861 och var färdig till Sparreholm detta år. Järvägen från Göteborg var färdig till Hallsberg samma år. Ett år senare hade man byggt ihop ändarna så att man kunde åka från Stockholm till Göteborg på tre dygn. Det betydde att man kunde frakta mjölk från stationen i Mölnbo till bröderna Lidholms anläggningar i Stockholm.
Sålunda kunde man skjutsa både gods och människor mellan stationerna. På så sätt skulle en dag vår vän Anna i Oxviken för första gången stiga på tåget i Mölnbo, och med en hisnande fart åka hela vägen till Järna, men mer om det längre fram. Först ska vi studera vad Moffa & Co får ut av sin expedition i den mörka natten där fullmånen lyser på hans ivriga medarbetare; och vad DenSvarteSatan får för roll i detta spel.

Nåväl, kanske vill du veta lite mera om järnvägens historia?

Redan i forntiden förstod man sig på att frakta stora klippblock till pyramiderna på stenar eller annat hårt material. År 1676 hade man gott om järn i England och började därför experimentera med att lägga ut räls av stål. Man lade rälsen så att det blev fem fot emellan dem, och fem fot är 1 435 mm, d.v.s. normalspårvidd. 1801 byggde man den första riktiga järvägen in till London. Dragare var förståss hästar och banan var i första hand till för att frakta förnödenheter till staden. I Början var det svårt att bromsa vagnarna. Vid en tävling 1829 mellan Stephenssons lok Rocket, och John Erikssons lok Novelty, förlorade svensken på grund av att loket gick sönder. Rocket vann trots att det var dubbelt så tungt och gick hälften så fort. George Stephensson kallas därför Järnvägens fader.

År1835 öppnades en bana i Bryssel med ånglokomotiv; 1837 i Ryssland. De första banorna i vårt land kom till stånd innan statsbanorna kom på tal. Ett stort nät av banor växte fram mellan bruken i Värmland. Fryksta järnvägsaktiebolag byggde en bana som var 8 km lång 1849. Den invigdes av Oscar I under en resa till Norge. I början användes bara hästar. Till en början var man motståndare till järnvägar i Sverige, eftersom man lagom hade lärt sig att bygga kanaler. Men A.E. von Rosen kom från utlandet och ivrade för järnvägar, och så blev det. Han trodde att han själv skulle bli Statens järnvägars verkställande direktör, men det blev i stället John Erikssons bror, Leif Eriksson, som fick ta rodret till von Rosens stora förtret. Von Rosen ivrade för en dragning av stambanan norr om Mälaren över Västerås, medan Leif Eriksson valde att dra banan äver Södertälje. Sålunda blev det nära mellan ladugården i Fagernäs och Mölnbo station. Ja, så nära att man lätt kunde dra ett spår mellan de både punkterna. Att kossorna på Fagernäs var de första som kontrollerades och befriades från tuberkulos har kanske inte något med järnvägen att göra, men faktum är att mjölken var ämnad till barnen i Stockholm och höll 4% fetthalt. Jag tror vi slutar där för idag! http://svartasatan.blogspot.com/